lördag 16 januari 2016

Härliga isar!

Bildresultat för bilder skridskoåkning friluftsliv

Idag åkte jag runt och kollade in tänkbara platser för att ha friluftsdag med skridskoåkning - ett härligt nöje i den försiktiga januarisolen!
Alvarsmarkerna, som brukar vara pålitliga ställen för översvämningar och därmed fina skridskoisar, var näst intill helt torrlagda. Det var endast de anlagda bevattningsdammarna och stenbrotten som kunde bjuda på frusna vattenytor - men där var det desto bättre! tjugo centimeter med stabilt istäcke överallt, d.v.s. mångdubbelt säkert för skridskoåkning!
Det är nog lika bra vi passar på under kommande vecka - prognoserna för nästa vecka antyder mildväder och tö till kommande helg. Ofta är det ju så här på Öland: vintern varar i två veckor! Det gäller alltså att "smida medan järnet är varmt" - jag menar "skrinna medan vattnet är kallt"!





Jag läste i SERO:s tidning "Förnybar energi & energieffektivisering", nr 4/2015, en intressant artikel om vita certifikat. Vi brukar ju ofta tala om de gröna certifikaten och om hur dåligt de blivit betalda under de sista åren (men nu vänder det, eller hur?). De vita certifikaten finns inte i Sverige, men väl i hälften av EU-länderna och i hälften av USA:s delstater, och de används för att styra mot en ökad grad av energieffektivisering. Ett vitt certifikat motsvarar en viss mängd energibesparing, utförd hos någon av energibolagens kunder, och energibolagen är ålagda att redovisa att en viss andel av energiförsäljningen täcks av vita certifikat.
EU har ambitionen att reducera energianvändningen med 20 procent och de rekommenderar ett system med kvoter (eller vita certifikat) för att driva på i denna riktning. Energimyndigheten anser att det skulle kunna finnas ett behov av ett system av denna typ - kanske i första hand inriktat mot industrin (exempelvis de 1 500 företag som omfattas av lagen om energikartläggning).
Så tveka inte, Sveriges politiker - se till att lönsam energieffektivisering blir genomförd! Inför vita certifikat så snart som möjligt!

Energibolagens ständigt reviderade planer för avvecklingen av kärnkraftsanläggningarna (nu vill de ju helst inte driva dem alls, tycks det!), gör att finansieringen av avvecklingen riskerar att inte gå ihop. Storleken på kärnavfallsavgiften skulle enligt en artikel i samma nummer av SERO:s tidning behöva mer än fördubblas (till 10 öre/kWh) och Strålskyddsmyndigheten föreslår en höjning från 4,1 till 6,7 öre.

Vill du läsa mer om SERO? Klicka HÄR!

Det här med nedmonteringen och skrotningen av våra kärnenergianläggningar kommer säkerligen att bli betydligt dyrbarare än vad vi kan ana idag - nästan allt blir ju dyrare än vad man tänkt sig! Vare sig det handlar om bilreparationer eller husbyggen - hur svårt skall det då inte vara att beräkna kostnaderna för sådana jätteprojekt som att skrota kärnkraftsanläggningar? Det finns ju dessutom så lite erfarenheter att luta sig mot! Och så har vi kostnaderna (och problemen) med förvaringen av det radioaktiva avfallet under 100 000 år framöver!

Bildresultat för henning mankell

Henning Mankell skrev i sin bok "Kvicksand" att kopparkapslarna med det strålande avfallet i urberget och satelliterna som skickats iväg mot universums yttersta horisonter, kommer att vara de enda tecknen på mänskligt liv, när nästa istid har hyvlat av jordskorpan. (Men då måste han väl ha missat bl.a. den afrikanska kontinenten - där kommer väl fortfarande människosläktet att kunna leva vidare, även om isen täcker stora delar av nuvarande Europa, Nordamerika och Asien?) Hur som helst är det en tankeväckande formulering som sätter fokus på hur vi måste handskas med "skrotet" från Barsebäck, OKG, Ringhals och Forsmark.



Bildresultat för bilder nycirkus

Ikväll skall jag titta på några TV-program om ny-cirkus: det blir intervjuer och samtal med artister och regissörer, och en inspelad föreställning av Cirkus Cirkör. Jag uppskattar verkligen människor som gör oväntade och "omöjliga" saker - vare sig det sker i trapetser, på lina eller till häst! Det finns något lockande i detta med att testa förmågornas gränser; och det är väl denna typ av drivkrafter som, på gott och ont, fört oss människor till det stadium där vi befinner oss idag. Och då är det skönt att veta att vi kommer att vi inte kommer att ge oss inför dessa svårigheter heller - vi kommer att hitta vägar framåt! Ju förr, desto bättre!

Hälsningar
Ola Holgersson